Ronja Andersson

Jag har två syskon som jag älskar även fast dem kan vara en pain in the ass! först så har vi ju min syster Josefine som är 14 år. Hon är sjukt irriterande ibland och har ett temprament som jag vet inte vad men hon har många sidor i alla fall. Bra och dåliga. Ena stunden kan vi bråka och slåss och ibland så sitter vi tillsammans i någons rum bara för att hålla varandra sällskap. Men ibland kan också helvetet rasa när vi slänger igen dörrarna och skriker på varandra :$ Haha, jag kan bli riiiiktigt irriterad på henne och får en sån där känsla att jag aldrig kommer förlåta henne, men man förlåter sina syskon..om det inte är ngt riktigt illa..

Men så har vi ju min brorsa Dennis. Han är 21 år. Han bor inte hemma iaf. Men när han bodde hemma så hörde man varje kväll den trygga musiken från hans rum. När han stängde av den så kröp ångesten fram, därför hade jag svårt att somna dem första dagarna vi hade flyttat. DET VAR SÅ JÄVLA TYST! Men iaf, när vi var små så var han världens bästa brorsa, han lekte affär med mig och min syster, han gjorde en linbana till våra gossedjur och han var helt enkelt bäst. Men med åren blev han ju äldre och började stänga in sig på rummet hela dagarna, vara ute sent på kvällarna, osv..det slutade med att vi aldrig pratade med varandra (det skiljer 6 år mellan oss) Så är det fortfarande..de få gångerna vi träffas. Ibland saknar jag honom faktiskt..men jag diggar honom, han är c00l. Haha. Han har fortfarande barnet i sig, ska alltid retas osv..hahhaa..


Syster och vovve


brorsan