väntan leder inte någon stanns, ta steget.
när man känner att den där lilla lågan till hopp är påväg att slockna kan man inte bara sitta och vänta på att vinden ska blåsa ut det. Man försöker hitta en lösning till att hålla det brinnande. Vad jag försöker säga är att man inte ska ge upp.
De här senaste månaderna har varit ganska tuffa för mig, men det blir inte lättare för att man ger upp. Men nu har jag nått nästan botten. Nu behöver jag någon som kan hålla om en hand runt lågan. För hoppet mitt.
Det man inte dör av gör en starkare.
Det vet jag. För jag har varit där.
ute i världen så finns det alltid någon som bryr sig. Man är aldrig ensam. Ingen (som inte är dum i huvudet då..) önskar någon annan olycka.
jag låg och försökte sova nu, men jag ville bara dela med mig utav att det är hopplöst att ge upp, det gör inte saken något bättre. Däremot sämre.
Jag vill inte att någon som jag bryr mig om ska hamna i det ovetande jag har varit med om. Det tändes en glöd i mitt hopp då jag insåg att det inte är någon lösning att ge upp.
nu gråter jag nästan för jag inser vad jag har gått igenom. Allt detta ovetande, lidande, deprimerande, sorgsna, dumma. Man vill inte vara där. Jag vill vara den Ronja jag brukade vara. Glad, sprallig, mig..snart hoppas jag att den Ronja blir hel igen.
jag saknar så många, vill bara ha alla jag känner och förklara hur mycket de betyder för mig. Åååh. Näh, nu ska jag sova. Skola imorgon. Och då är becca med också, lite taggad faktiskt.
love 2 ja all.
De här senaste månaderna har varit ganska tuffa för mig, men det blir inte lättare för att man ger upp. Men nu har jag nått nästan botten. Nu behöver jag någon som kan hålla om en hand runt lågan. För hoppet mitt.
Det man inte dör av gör en starkare.
Det vet jag. För jag har varit där.
ute i världen så finns det alltid någon som bryr sig. Man är aldrig ensam. Ingen (som inte är dum i huvudet då..) önskar någon annan olycka.
jag låg och försökte sova nu, men jag ville bara dela med mig utav att det är hopplöst att ge upp, det gör inte saken något bättre. Däremot sämre.
Jag vill inte att någon som jag bryr mig om ska hamna i det ovetande jag har varit med om. Det tändes en glöd i mitt hopp då jag insåg att det inte är någon lösning att ge upp.
nu gråter jag nästan för jag inser vad jag har gått igenom. Allt detta ovetande, lidande, deprimerande, sorgsna, dumma. Man vill inte vara där. Jag vill vara den Ronja jag brukade vara. Glad, sprallig, mig..snart hoppas jag att den Ronja blir hel igen.
jag saknar så många, vill bara ha alla jag känner och förklara hur mycket de betyder för mig. Åååh. Näh, nu ska jag sova. Skola imorgon. Och då är becca med också, lite taggad faktiskt.
love 2 ja all.
Kommentarer
Trackback