Ronja Andersson

jag är förvirrad, är inte hundra på vad jag ska göra. Eller jo, för att alla förtjänar en chans så det vet jag att han ska få men sen .. alltså, det är svårt att säga nu för jag känner inte snubben men han verkar urgullig osv men folk säger massa saker om honom som liksom gör det svårare för mig, men man ska inte lyssna på andra .. men fördomarna tar över lite. Varför ser man tatueringar som typ värsta "bad-ass-typen"? Och jag känner många som röker .. och dricker .. och de är ju fortfarande helt underbara människor. Shit, nu kom jag på mig själv att fördomar är bara .. helt sjukt! Man ska inte dra alla över en kam. Men gud så glad jag är. Allting är liksom bra, men mja. Det finns ju detaljer som kommer längre fram i framtiden som jag kan oroa mig för men jag försöker ta dagen som den kommer.

från en sak till en annan .. Man kan få mig att få så otroligt hemska skuldkänslor av småsaker som jag verkligen kan må dåligt över. Vilket jag har nu, men jag försöker att inte tänka på det för att det är jag som överreagerar och bara tänker på att det är värre än vad det egentligen är. Men ibland känner jag att folk bara vänder ryggen mot mig och blir jättedryga. Då kan jag bli ledsen, inte deprimerad, ledsen. Visst kan jag vara lite på och så men då tycker jag att man kan säga det istället för att vända sig emot mig. Behandla andra som du själv vill bli behandlad liksom, det har man ju fått höra enda sen dagis .. jag försöker verkligen. Men vissa (ska inte dra alla över en kam) bara tar och inte ger .. det blir jag så sjukt störd på! Sen så finns det helt underbara männiksor också som jag vet ALDRIG kommer att vända ryggen mot mig och de är Therese Andersson, Rebecca Kovacs, Mika Brishagen och Linnea Löfveberg! Jag har kännt de i tre år är det väll? Och nästan från början stod vi varandra så nära, jag visste redan då att jag inte kommer förlora er. Ni kommer alltid, alltid, alltid att finnas för mig. Underbara är vad ni är. jag tror inte att det kan bli bättre just nu ..