Tro mig
"Lär dig att älska mina fel, för den jag är. Tro på mig, lita på mig när jag säger att det kommer bli bra.
Såra mig inte. Lek inte något du inte är, jag föll för den riktiga du.
Att få detta s.k hopp är HOPPlöst. Hoppet släcks och besvikelsen är på topp. Att bli sårad är svårt, sömnlösa nätter kan du räkna med. Tårar som rinner ner i sjön, när man ser de smälta samman med sjön. Vågorna krossar de mot bergskanten och du kan se på när hoppets låga släcks.
Rädslan att det inte finns någon där ute som kommer lära sig att älska mina fel finns alltid där. du var hoppet i mina ögon, nu är det borta. Och det känns tomt. Från 100 till 0. Lycklig till 100% olycklig. Detta får inte hända, inte igen."
Detta skrev jag för kanske två veckor sen och läste det idag och tänkte hur patetisk jag var. Lita på mig när jag säger att låt er inte påverkas så otroligt mycket av andra människor som jag har gjort förut. Nu är det över med det. Känner mig starkare än någonsin förut. "man måste vara svag för att kunna vara stark". För det finns så många idioter där ute som inte förtjänar er.