Ronja Andersson

ja men hej. 

Man får som mest inspiration till att skriva när man har något att skriva om. Hur roligt är det att läsa om min dag i skolan liksom? Vill att min blogg ska ha en betydelse och jag kan inte sätta ett speciellt tema på bloggen som mode eller bakning för jag är inte sååååå intresserad av något speciellt så att jag skulle kunna ha en temablogg. 

Men idag har jag varit på så konstigt humör att jag inte ibland känner igen mig själv. Jag har inte riktigt hittat mig själv över huvudtaget. Haha, jag är en vilsen själ. Men jag har svårt att inte ta åt mig, svårt att låta bli att säga till när jag inte håller med. Men sen ångrar jag mig, ångrar att jag sa något. Ju mer nedtryckt jag känner mig, desto mer känner jag att andra får det de vill. Att de blir glada. Så ibland låter jag bli, låter bli att säga något och låter de tro att jag inte har något att säga. Så kan det fortsätta att vara. 

Har så svårt att typ....leva. Haha nej men man vet ju inte vad man ska ta sig till? Svårt att veta vad jag gör här när jag inte vet varför. Jag måste fan ha någon diagnos som tänker så konstigt, tänker för mycket. Varför kan jag inte bara leva och låta allt vara och tro på att karman fixar resten? Aja. 

 

annars då? har obehagliga kramper i magen och är vansinnigt trött så nu ska jag dra. hejdå.