vem försöker jag lura?
så trött på allt. Är verkligen helt slut på livet. Är 17 år är redan trött? Hur ska det här gå? Jag känner mig bara..ledsen. Vilsen och ledsen. Jag orkar inte göra något. Jag pluggar för att det är den enda undanflykten jag har från verkligheten. Fattar inte att det är så skönt att gråta. Jag behöver bara göra något, komma bort från allt ett tag. Ett miljöbyte. Men ... det är inte så jävla lätt det här. Jag är fast helt enkelt. Jag vet inte vad jag vill men jag känner mig så arg, tom, ledsen, allt på samma gång. Javisst har jag PMS men det här är inte det. Jag är trött på riktigt. Vad är livets mening egentligen?
jag kollar igenom mina gamla inlägg och tänker "vad deprimerande jag var" men jag är fortfarande likadan. lika mörk, lika deprimerande. Jag önskar att man kunde finna sin lycka, det man blir glad av oavsett vad, när och hur. Jag har det men jag har inte tillgång till det hela tiden. Det är sorgligt.
Jag försöker så mycket. Men när man inte får något tillbaka så orkar jag inte längre. Och jag blir passiv när folk reagerar på ett annat sätt än vad jag trodde att de skulle göra. Det har jag svårt med, att skita i vad andra tycker. Man säger ju det till sig själv "nej men skiter i vad de tycker" fast det gör man ju inte i slutändan.
Jag har länge intalat mig själv att jag ska försöka vara glad och lycklig och positiv men det slutar alltid med att jag sitter här framför datorn och gråter och skriver allt jag känner och tänker. Det känns ganska skönt efter att ha skrivit ner allt man tänker och gråta ut lite. Känner sig liksom ny sen. Men det kan ta ett tag, flera timmar eller bara några minuter. Men nu är det inte bara några minuter utan nu är det hela kvällen.
Jag önskade bara att någon i min familj öppnade min dörr till mitt rum och satte sig brevid mig i min säng och säga att allt blir bra någon gång. Men om de frågar varför man gråter så skulle de inte förstå min förklaring till varför. Jag vill bara att de ska se att jag inte mår bra, att jag inte är den där dottern utan några problem som de har trott i hela sina liv. De säger alltid till bekanta att "ja Ronja har ju inga problem med skolan och hon sköter sig så bra själv" men tänk om jag inte vill sköta mig bra själv? Jag vill ha någon som peppar mig och inte bara ta för givet att jag pluggar som en jävla tok varenda jävla dag.
Nej jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag ska ta mig till.
Just nu sitter jag bara här och skriver till en deprimerande låt som går på repeat och väntar på att min kille som verkar ignorera mig ska svara på mina sms. Great.
Allt har gått fel idag och allt jag vill just nu är att min kille ska smsa mig, det är allt jag begär. Jag vill bara att han ska finnas här för mig nu, men han är ju i spanien med sin familj så det är ju förståeligt om han ägnar sin tid till de och lägger ifrån sig mobilen ett tag. plus att det kostar ju pengar också. Så ah, han har väll sina anledningar. Men skulle verkligen behöva honom just nu.
Ja det var väll det. nu ska jag fortsätta att vänta. Eller bara gå och lägga mig. har ju ingen anledning till att sitta uppe här vaken och inte göra någonting.
jag kollar igenom mina gamla inlägg och tänker "vad deprimerande jag var" men jag är fortfarande likadan. lika mörk, lika deprimerande. Jag önskar att man kunde finna sin lycka, det man blir glad av oavsett vad, när och hur. Jag har det men jag har inte tillgång till det hela tiden. Det är sorgligt.
Jag försöker så mycket. Men när man inte får något tillbaka så orkar jag inte längre. Och jag blir passiv när folk reagerar på ett annat sätt än vad jag trodde att de skulle göra. Det har jag svårt med, att skita i vad andra tycker. Man säger ju det till sig själv "nej men skiter i vad de tycker" fast det gör man ju inte i slutändan.
Jag har länge intalat mig själv att jag ska försöka vara glad och lycklig och positiv men det slutar alltid med att jag sitter här framför datorn och gråter och skriver allt jag känner och tänker. Det känns ganska skönt efter att ha skrivit ner allt man tänker och gråta ut lite. Känner sig liksom ny sen. Men det kan ta ett tag, flera timmar eller bara några minuter. Men nu är det inte bara några minuter utan nu är det hela kvällen.
Jag önskade bara att någon i min familj öppnade min dörr till mitt rum och satte sig brevid mig i min säng och säga att allt blir bra någon gång. Men om de frågar varför man gråter så skulle de inte förstå min förklaring till varför. Jag vill bara att de ska se att jag inte mår bra, att jag inte är den där dottern utan några problem som de har trott i hela sina liv. De säger alltid till bekanta att "ja Ronja har ju inga problem med skolan och hon sköter sig så bra själv" men tänk om jag inte vill sköta mig bra själv? Jag vill ha någon som peppar mig och inte bara ta för givet att jag pluggar som en jävla tok varenda jävla dag.
Nej jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag ska ta mig till.
Just nu sitter jag bara här och skriver till en deprimerande låt som går på repeat och väntar på att min kille som verkar ignorera mig ska svara på mina sms. Great.
Allt har gått fel idag och allt jag vill just nu är att min kille ska smsa mig, det är allt jag begär. Jag vill bara att han ska finnas här för mig nu, men han är ju i spanien med sin familj så det är ju förståeligt om han ägnar sin tid till de och lägger ifrån sig mobilen ett tag. plus att det kostar ju pengar också. Så ah, han har väll sina anledningar. Men skulle verkligen behöva honom just nu.
Ja det var väll det. nu ska jag fortsätta att vänta. Eller bara gå och lägga mig. har ju ingen anledning till att sitta uppe här vaken och inte göra någonting.
Kommentarer
Trackback